På utflykt med grabbarna till Brännö

Dagen efter julafton, alltså den 25 december 2017 fick jag äran att åka med på en flakmoppe till flakmopedernas mecka; Brännö – ön där man inte får köra bil.

Vi var ett gäng som tyckte att gårdagens kaos av julskinka, knäck, terroriserande småkusiner och illaluktande gamla gubbar som man på nåt vänster är släkt med räckte. Så vi beslöt oss för att dra ut till skärgården, långt från sura gamla mostrar och ha en riktig skön slappardag med grabbarna.

Dagen började tidigare än vad jag egentligen gillar, men Brännö ligger inte precis nästgårds. Håkan hade sagt att han kunde köra. Han var ett sånt där hälsofreak som typ åt chiafrön till frukost och ändå inte hade tänkt dricka någon bärs. Jag vet egentligen inte varför vi fortfarande hänger ihop när vi är så olika, men vi har ju varit vänner sen han till mitt försvar satte en knytnäve i näsan på retstickan Jonas i första klass. Såna vänner är bra att ha omkring sig!

Vi hade bestämt att Håkan skulle plocka upp mig utanför Ica och nu stod jag där och småhoppade i kylan med en tung påse i varje hand. Eftersom Håkan skulle köra skulle jag stå för provianten; grillkorv med tillbehör, ett gäng folköl, lite snacks och Håkans jävla sojakorvar.

Resan ut till Brännö gick förvånansvärt snabbt trots att vi gjorde en liten avstickare och plockade upp Andreas på vägen. Andreas är den typen av person som har svårt för att sitta tyst, eller har svårt att sitta överhuvudtaget egentligen. Han har också varit med sen lågstadiet och jag och Håkan har genom åren med stort nöje sett hur han prövat tålamodet hos diverse specialpedagoger extra resurser.

Väl framme på Brännö noterade vi att de enda bilarna man såg antingen var servicebilar eller taxibilar, men vi skulle åka något helt annat; flakmoped – mer info finns här! Det var Andreas kompis Conny som hade en farbror som tydligen hade en hel bod full med flakmopeder och det blev vi verkligen varse när vi kom fram. Avgaserna från tvåtaktsmotorerna låg som en dimma över den trånga gårdsplanen.

Resten av dagen gled vi runt kring ön men stannade till vid lunchtid för att grilla den medhavda korven. Conny och Håkan hamnade i en lång diskussion kring huruvida Connys Denniskorv var mer korv än Håkans sojakorv. Jag la mig inte i utan tuggade nöjt i mig av min korv som minsann hade en kötthalt över 75%. Inte heller Andreas brydde sig, han slafsade i sig sina korvar nästintill råa och blodiga samtidigt som han drack tolvprocentig starköl.

Fortsättning följer….